[Isa] dysfori, kroppspositiv, livet

Förändringens tid

Någon har i mitt tidigare liv sagt ”Det enda konstanta är förändringen” och jag är ämnad att hålla med. Just det, du kan ha läst det förr i ett annat inlägg. Under sista halvan av 2019 tog min energi slut, problem med jobb, problem med hjärta och massa skit, vilket gjorde min frånvaro från bloggen lite för långvarig, men det är på väg uppåt. Så jag ska försöka sammanfatta vad som hänt i mitt liv sedan sist.

JOBBET
Sista juli började jag mitt nya jobb, ett jobb som jag kan överleva på, jag tog beslutet att lämna IT-branschen för en stund. Så just nu jobbar jag som förare åt Bzzt, ett nytänkande bolag som kör taxi och bud inne i centrala Stockholm med små elektriska fordon. Fördelen som jag ser i jobbet är att jag kan sätta mitt eget schema. Så jag jobbar 4 kvällar i veckan, oftast onsdag till lördag. Vid sidan av det fortsätter så klart mitt konsultande med de små uppdrag jag valt att ha kvar inom IT och Media. Sommaren med Bzzt var en rätt shysst period, varma kvällar, lite regn, just nu är det kallt och blåsigt, och inte alls trevlig att stå still och vänta på körningar, på något udda vis är jag glad åt att vi inte har -25° just nu.

Vid sidan av jobb och IT har jag öppnat upp för privatlektioner i bågskytte, framförallt inom traditionellt bågskytte. Jag har under hösten gjort klart den högsta nivån av utbildning som Svenska Bågskytteförbundet står bakom, den så kallade HTU utbildningen, högre tränarutbildning. Mitt mål är att åtminstone fylla 1 arbetsdag i veckan på bågskytte framöver. Just nu kör jag privatlektioner med två fantastiska tjejer, och jag arrangerar en tävlingsdag i månaden som vi kallar Söndagstradden, för bågskyttar som pilsiktar. Intresserad? Dra ett mail till archery4all@outlook.com, det kommer mer om det i ett inlägg längre fram.

LIVET
Största förändringen som pågår just nu är väl just livet, mins könsutredning pågår hos Anova och jag står nu i kö för att få träffa psykolog, vilket bör ske här i vår. Väntetiden för att ta ett steg är horribel, 5 – 6 månader mellan möten. Jag börjar mer och mer hitta hem på den feminina sidan av livet, kanske till och med helt och hållet på den kvinnliga sidan. Om vi tänker oss en linjal där 0 är kvinnligt och 30 är manligt och 15 är neutralt så håller jag mig numera helt och hållet på den lägre skalan på linjalen. Mellan 0 och 10 är det dagliga, hamnar jag över 10 kommer könsdysforin med stormsteg, jag mår dåligt, depression, mörka tankar om mig själv. Då får jag ta mig i kragen och jaga ner mig själv på rätt sida linjalen. Så vill du hjälpa mig? Tack, använd då det namn jag själv valt Isaa, inte mitt födelsenamn, det får mig att hamna på felsida linjalen. Använd rätt pronomen, hon eller hen. Hen är för många svårt att använda, men använd hon då, eller undvik pronomen och använd namnet Isaa.

FAMILJEN
Min lilla familj, det är inte många som räknas dit, men en av oss är min dotter Celina, mitt hjärta och mitt allt, som precis gift sig med sin Anton, så familjen har blivit lite större i alla fall. Vi har inte för så lång tid sedan passerat Jul, en högtid som jag inte alls gillar, jag tycker om kärleken och omtanken, men absolut inte det kommersiella med att allt måste köpas. Jag fick en adventskalender av min dotter som hon gjort själv, där hon lär mig liiite teckenspråk. Det här är nog bland det finaste jag fått på länge. Så nu kan jag berätta vad jag heter, vilket persontecken jag har och hälsa tillbaka på andra teckenspråkspratare. Jag fick mitt persontecken av Torbjörn Svensson, söndagen efter min dotters bröllop, och det är tecknet för bågskytte, oväntat? Nja kanske inte. Att lära sig teckenspråk är nog bland det roligare jag försökt lära mig här i livet.

Nyduschad, nyrakad, knallröd i ansiktet och taskigt ljus, men här säger jag i alla fall ”Hej, jag heter Isaa och mitt persontecken är [tecken för bågskytte]”

BÅGSKYTTET
Det idrottsliga bågskyttet har saktats ner lite, jag tränar inte fullt lika mycket pågrund av den hjärtmedicin jag äter för det förmaksflimmer jag haft under några år. I höstas valde jag att gå på medicin då jag inte har några planer att försöka nå en landslagsplats inför 3D EM, då jag helgen efter 3D EM står som huvudarrangör för SM i Tavla utomhus här på Ekerö. Så nu äter jag en form av betablockerare, rödlistad som doping så det skriker om det, men den som lagt dit den har nog aldrig testat. Det här hände mig, min redan ganska dåliga kondition halverades, det blev plötsligt jobbigt att gå till ICA och handla. Adrenalin finns inte, och jag påverkas inte av att utsättas för press, vilket jag är beroende av. Att skjuta en final med direktutslag känns ungefär som att ta beslutet om en ska svänga höger eller vänster i nästa korsning, skittråkigt. Visst, några kanske har fördel av just det, men inte jag. Pulsen får jag knappt upp över 100 slag i minuten vilket gör det svårt att konditionsträna och bränna fett som jag vill göra och kommer att behöva göra. Men jag har träffat en specialist som ska försöka hjälpa mig gå från betablockerare till en annan medicin som förebygger problemet istället för den som nu bara begränsar effekten av flimret. Nu när dotterns bröllop är över påbörjar finliret inför SM, jag har inga större ambitioner förutom att delta, göra mitt bästa, ha roligt och slutföra tävlingen. Det räcker gott just nu. Runt omkring håller jag på att bygga ett projekt archery4all där jag ska försöka hjälpa personer i utanförskap att få en lite bättre livssituation genom idrotten och den relativt snälla sporten bågskytte.

FRAMTIDEN
Vad framtiden ger återstår att se, men det som planeras är min dotters återvändande till Stockholm för att slutföra sina studier, jag ska avsluta min könsutredning och påbörja en kroppsförändringsresa. Jag ska ska skaffa ett nytt jobb, och kanske sätta mig i skolbänken. Följer du med? Det hoppas jag.

Vi ses ❤

[Isa] dysfori, kroppspositiv, livet

Det enda konstanta är förändring.

Det enda konstanta är förändringen var ledord som jag först stötte på hos en av mina tidigare arbetsgivare här i Stockholm. Jag är ämnad att hålla med, även på det personliga planet. För 2,5 år sedan visste jag med säkerhet att jag inte var man. Jag passade inte in i den stereotypa bilden av den cis man jag uppfostrat till. Den jag levde upp till i 40 år och bemästrade med bravur. I 40 år spelade jag teater, för er. Jag minns tillbaka på tillfällen där teatern övergått till vad jag idag ser som lögn, vilket jag skäms för. Jag har aldrig haft för avsikt att ljuga, men det är ju det jag gjort. Jag har ljugit för mig själv genom att undangömma mitt riktiga jag. Situationer i dåvarande livet där jag upprätthållit illusionen blir en lögn. Jag vet att jag dömer mig själv hårt, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra.

Uffe och Rune, herrarna av talesättet det enda konstanta är förändringen finns kvar i minnet och de kommer alltid finnas där. För 2,5 år sedan kom jag ut som icke-binär. Jag ställde mig då utanför mansnormen, men den fanns där och jag klädde mig i den ibland, mina kläder blandades, herrkläder med damkläder. En top istället för en t-shirt, ett par byxor med hög midja istället för jeans. Idag är hela min garderob utbytt. Det finns inga herrkläder i den. Tidigare svängde jag på skalan om noll är man och 10 kvinna, mellan 1 och 9. Numera sedan jag vågar ta plats pendlar jag mellan 6 och 10. Oftast mellan 7 och 10. Alltså övervägande kvinnligt och jag trivs så jävla bra. Jag har dock vissa steg till att ta, som jag behöver göra. Jag behöver ”ta mark” i mitt eget sinne att kunna hitta mig själv i vikingahobbyn igen. Att hitta mig själv och kunna stoppa undan den matcho snubben och hitta den jag kan vara.

[Isa] bågskytte, kroppspositiv

Bikinikropp

Alla har vi en kropp, har du en bikini? Bra, sätt på dig den så har du en bikinikropp. Alla har vi nog känt att det har vart jobbigt så här på vårkanten. Solen börjar värma, himlen får en mörkare blå färg, molnen får en annan form. Värmen och himlens färg får i alla fall mig att längta till sommaren. Att kunna vistas ute, vid sjön. Få din kropp smekt av solens varma strålar och sakta se din hudfärg gå från blekvit till en skön brunnyans. Nå ja, så sensuellt är det inte, de flesta av oss bleka nordbor blir kräftröda däremellan, vissa förblir det hela sommaren. Jag har i alla fall turen att få en ganska fin ton på min hud efter några timmar i solen och något dygn som kräftröd.

Många är vi, som allt för ofta drar oss för att ge oss ut på stranden. Klä oss i minimala kläder och vara bekväma idet. Jag har under säkert 10 års tid alltid solat i string, jag hatar solränder och bleka solbränneshorts. Tyvärr lyckas jag nästan alltid få dessa ändå då jag hamnar i solen under ett och annat träningspass, då mina underben får mer sol än min rumpa och mina lår. Det händer också ganska ofta att jag bränner arslet då jag har lätt för att somna i solen. Förra året slog jag nog rekord då jag och några vänner var i Höllviken. Ena dagen brände jag magen runt naveln av någon anledning. Dagen efter tänkte jag… aaah bara 30 min på mage för att ge ryggen en omgång. Men ojj vad fort John Blund passerade, och arslet fick sig en omgång.

Att träna och tävla i bågskytte har en tendens till att förstöra det här med en solbränna, tävlingsklädsel, t-shirt, mmm… tack för den cykelbrännan. Så jag försöker att upphäva detta fenomen genom att träna i andra kläder. På min hemmaträningsbana fläktar det alltid, så en kjol är ett helt underbart plagg, svala ben kyler kroppen väldigt bra. Denna kjol är även känd från teve. Oftast tränar jag i en bikinitop, fast just denna dag blev en spontanträning efter en gräsklippning så det blev iförd den BH jag hade på mig.

Att vara kroppsfixerad har nog de flesta av oss stött på. I min drömvärld som jag önskade såg jag min kropp som den perfekta kvinnans med timglasmidja, höfter och matchande bystmått. Nu vet jag att det kommer aldrig att ske. Jag är för gammal för att fixa det. Hade jag påbörjat samma resa jag gör nu innan min pubertet hade jag haft helt andra chanser. Nu får jag leva med det jag har och göra det bästa av situationen. Jag har lärt mig att trivas med min kropp och den enda som mår dåligt av att se den är den som behöver se över sina värderingar. Ni är tyvärr fortfarande ganska många, men jag hoppas att ni vänjer er med tanken att alla människors kroppar har samma värde och rätten att häckla någon är inte din.

Inför kommande sommar har jag inhandlat en ny bikini, en bikinitrosa med hög midja och string, något som jag letat efter länge. Bikinitrosorna kommer från nelly.com och bikinibehån från Kappahl. Den kommer troligen bytas ut under sommaren, och jag uppdaterar nog med någon annan färg med vad det lider.

Jag har en kropp, och jag hat några bikinis, så jag har en bikinikropp. Ses vi på stranden i år? Jag har sagt upp mitt abonnemang i vassruggen. Låt oss gemensamt visa världen att alla kroppar hör hemma i en bikini på stranden.

LÄNKAR
Svtplay: https://www.svtplay.se/video/18425786/sm-veckan/sm-veckan-bagskytte-1
Ett klipp från 2018 års Guldfinaler i Recurve där jag står som domare.

Google: https://www.google.com/search?q=cykelbr%C3%A4nna&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjb-6Wur9LhAhXpk4sKHVDNCsIQ_AUIDigB&biw=1680&bih=907
Random bildgoogling på ”cykelbränna”

Nelly.com – bikinitrosor: https://nelly.com/se/kl%C3%A4der-f%C3%B6r-kvinnor/badkl%C3%A4der/bikinis/nly-beach-200426/ibiza-high-panty-133501-0014/


[Isa] kroppspositiv

Alla har en kropp

Ända sedan jag var liten har jag fått höra att jag är tjock. Av någon anledning så verkar människor tycka att det är nödvändigt att tala om för en fet person att den är tjock. Som om det hade undgått personen. Ingen är så bra på dieter som en överviktig person, ingen har sådan koll på energiintag som en överviktig person. Ingen är så medveten om hur ens kropp ser ut som en överviktig person. Den enda gången du som inte är överviktig kan prata kropp och viktnedgång är om det är en direkt fara för hälsan för personen. Alla andra gånger har du inget med det att göra, så länge personen i fråga inte ber dig. Det du däremot kan vara är att vara en sjyst vän och ge positiva reaktioner istället. Har du inget positivt att komma med är det bättre att du är tyst.

Jag har hittat till världens bästa facebookgrupp som gör mig så glad. ”Alla storlekar är vackra”, en sida skapad av Linda Marie Nilsson. Det är en sida för alla icke män, dvs för alla som inte identifierar sig som en man. Här finns massor av pepp, fina historier och bilder. I natt la jag själv upp bilder på mig och min kropp, och wow vilka reaktioner. Det hade jag inte väntat mig. Efter 11h har jag 250 reaktioner och 58 kommentarer. Här nedan finns bilderna jag la upp.

Att vara fet och överviktigt är självklart ett hälsoproblem, men ibland kan det ena övervinna det andra och allt fler och fler människor börjar acceptera sina kroppar som de är. Det är inte många människor som matchar de kroppsideal som vårt mansdominerande samhälle efterfrågar. Pinnsmala med jättebröst och putrumpa. Det finns liksom inte, om det inte är på konstgjord väg, och de bilder vi matas av är i 99 fall av 100 på ett eller annat sätt fixade. I dag har du till och med funktioner inbyggda i mobilkamerorna för att bli fixad.

Jag själv har en viktresa att göra, för att jag ska få den vård jag behöver ha för att må bra. Jag ska gå ner i vikt till ett BMI under 30, jag ligger på 38 idag. Det är inget större problem för mig då jag vet vad jag måste göra och hur jag ska göra det. Startskottet för det är när jag får komma i gång med min utredning på Anova. Jag ”tröstäter” choklad för att hålla min dysfori under kontroll. Jag tränar ganska mycket. Att träna gör att kroppens fett förbränns, att bränna fett gör att jag tappar mina bröst. Mina bröst vill jag inte vara utan, så dysforin kommer som ett brev på posten, som vi sa förr. Det funkar inte riktigt så idag. Att se till att kroppen får tillbaka sin energi som den förbränt under ett träningspass går jättebra genom mjölkchoklad. Jag ligger på gränsen av vad mina knän tycker är roligt. Går jag upp mer gör det ont, går jag ner mår jag dåligt av dysforin, så jag försöker hålla mig i en bra nivå. Visst jag har andra åkommor som skulle bli bättre, sömnapnén skulle bli bättre, den ligger på tur att ta hand om. Med en snarkmaskin kanske jag blir piggare och mår bättre utifrån det perspektivet.

Jag har lärt mig att tycka om min kropp, jag har lärt mig att acceptera mina skavanker och valkar. Det är min kropp och det är den jag har, så det bästa jag kan göra åt mig själv är att tycka om den. Det blev betydligt lättare att tycka om kroppen efter att jag kommit ut och slipper sitta instängd i en kropp som ska se manlig ut. Nu bär jag klänningar, kjolar, tighta toppar. Jag badar i bikini och jag använder underkläder jag är bekväm i. Alltid matchande :D. Min goda vän Åsa brukar säga att jag är en sådan tant… jag vet inte det jag, jag har aldrig sett en tant i matchade underkläder. Jag vet att det finns många som tycker det här är jättekonstigt, men det får stå för dig. Jag mår bra och det är det viktigaste för mig. Hur du mår är ditt problem, kan jag hjälpa dig gör jag det gärna.