[Isa] livet

Ett år av KAOS

Det är över ett år sedan jag skrev, 24 januari 2020 är senaste inlägget, det är strax innan mitt liv rasade samman igen och jag fick börja på nytt. För er som följt min bloggs ka jag försöka i korthet sammanfatta vad som hänt, jag kommer säkert komma tillbaka till detaljer senare, men det tar vi då.

I Februari 2020 dök den där förbannade väggen upp igen, denna gång på grund av en dålig arbetssituation. Jag jobbade åt en arbetsgivare som målade upp en fasad om att vara inkluderande, redan i ansökningshandlingarna till jobbet så fick man en bra känsla, alternativet som icke-binär fanns med. Detta var det enda gång jag såg till denna inkludering. Chefen gjorde sken av att det fanns, men på golvet var det annat. Jsag upplevde ren och skär diskriminering av personalen. Jag kunde höra hur det skojades och skrattades i lunchrummet på ett språk jag förstår, så snart jag kom in i rummet växlades språk till något jag inte förstod. Det var nästan alltid förknippat med skratt och höhöhö kllubben gjorde sig påmind. Jag blev sjukskriven, denna gång med ökad ångest, ökad dysfori och almänmåendet var uselt. Strax därefter slog covid-19 till och företaget gjorde eller var nära att göra konkurs. Jag blev uppsagd. SOm tur är fick jag snabb hjälp med spykologsamtal från 2 håll, dels genom min vårdcentral för det dagliga måendet och hjälp med dysforin fick jag hjälp av en Psykolog från könsutredningsteamet pooå Anova. Detta var min räddning tror jag.

Sommaren gick, covid slog hårt, jag isolerade mig pågrund av den riskgrupp jag finns i utöver övervikt och hjärtfel, mina lungor är rätt trasiga sedan många år av lunginflamationer 2 ggr om året som liten, min syreupptagningsförmåga och kraft i lungorna är rätt starkt påverkad. En torsdag ringde min handläggare från Försäkringskassan, det här var den 6 augusti, jag blev meddelad att den 10 september blir jag utförsäkrad. En sten föll över mig och jag såg mitt liv slås i spillror. Vart skulle jag ta vägen, vart ska jag bo, hur ska jag bo osv. Mängder med katastroftankar dök upp, men under ett samtal med en av psykologerna hade vi pratat om det här, hur kan man hantera dessa tankar. Jag hade alltså ett verktyg att ta tag i detta med. Vilket jag gjorde, och som jag lyckades bra med så här i efterhand. På Torsdag eftermiddag hittade jag en utbildning jag kunde söka, på fredagen fick jag ett possitivt antagningsbesled, på fredag kväll lämnade jag in CSN ansökan, på Lördag morgon var mitt bidrag godkännt och på måndagen den 10 augusti klev jag in i skolsalen. Jag är sedan dess studerande på fulltid i 3 terminer. Jag ska tydligen bli Projektledare med IT inriktning. Studierna går bra, jag har en bra klass och jag har fått nya fina vänner som jag hoppas kan följa med mig resten av mitt liv. Jag möttes av ett fint välkomnande med förstående och accepterande klasskamrater. Trotts studierna började jag succesift känna att livet blev tråkigt, det var tråkigt att göra ingenting utanför skolan, så jag kombinerar sedan januari 2021 fulltidsstudier med ett halvtidsjobb. Min arbetsgivare är fantastisk, förstående och väldigt medgörlig vad gäller studier och arbetstid. Dessutom skadar det inte att jag får jobba med min stora passion, bågskytte.

I början på februari 2021 fick jag den diagnos jag har väntat på så länge, jag fick min diagnos för transexualism och jag kan äntligen få hjälp med könsbekräftande vård. Denna vård ställer den del krav på mig själv som jag måste leverera för att uppnå det jag vill. Min vikt är ett problem, jag måste ner till under 30 i BMI. Mer om detta i andra inlägg där triggervarningar finns så ni kan välja att läsa dom eller inte. Jag kommer vara öppen, ni kommer få se min kropp, jag kommer beskriva vad jag gör, hur jag gör, hur jag tänker och så vidare.

Just idag, den 15 mars -21 mår jag bättre än på väldigt länge, mitt förmaksflimmer har stabiliserat sig sedan jag fick hjälp med en sömnutredning och sover sedan 1,5 månad med en CPAP maskin. Har du sömnapné, skaffa en. Jag vill inte vara utan den. Så från att sova mindre än 1h åt gången under natten till att i stort sett sova 7h i ett streck är FANTASTISKT. Jag har fått diskutera min vårdplan med utredningsteamet på Anova och vi är överens om hur den ska se ut. Jag jobbar med 4 olika läkare. Alla förstastegsremisser är skickade och jag har redan nu fått svar på den första, men det kommer vi in på mer framöver.

JUST JA! UNDER DENNA TID HAR JAG TAGIIT BORT ALLA MINA GAMLA TILLTALSNAMN. JAG ÄR TRANSEXUELL KVINNA OCH JAG ANVÄNDER PRONOMET HON. Jag ska gå in mer om detta i ett separat inlägg. Allt jag vill berätta får inte plats.

Ses vi framöver? Jag hoppas det! Ha en fin dag, och till vi ses i gen, ALL Kärlek till dig ❤

[Isa] inkluderande idrott

Barnkonventionen ger möjlighet för könsöverskridande idrott.

Sedan 1:a januari 2020 är barnkonventionen lag här i Sverige, vilket medför att du bör ha rätt att tävla i den klass du identifierar dig som. Barnkonventionen punkt 8 ger oss denna möjlighet. Du som nu tänker, ”höhöhö, då vill jag tävla i klassen för attackhelikoptrar, lastpallar eller som katt” Grattis, du har precis dumförklarat dig själv. För dig och bara för dig ska jag förklara kort varför, fotbollsförbundet arrangerar inte tävlingar för vare sig attackhelikoptrar, lastpallar eller katter, utan för herr och dam, pojke och flicka. Vissa förbund så som Rollerderbyförbundet inkluderar även icke-binära, dessa utesluter dock män. Nyckeln i punkt 8a för transpersoner är 10:e och 11:e ordet i första punktens första mening, SIN IDENTITET. Inte någon annans, inte läkaren som gav dig ett kön när du föddes, inte din mamma eller pappa, utan DIN egen identitet.

  • Konventionsstaterna förbinder sig att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, inklusive medborgarskap, namn och släktförhållanden såsom dessa erkänns i lag, utan olagligt ingripande.
  • Om ett barn olagligt berövas en del av eller hela sin identitet, ska konventionsstaterna ge lämpligt stöd och skydd i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet.

Det här ställer till det hos idrottsförbunden och hos tävlingsarrangörer, de flesta hanterar inte detta regelmässigt, så jag gissar att vi kommer ha en del strul med detta framöver. Jag förstår förbundens oro i detta, för barnkonventionen öppnar upp för könsöverskridande tävling, och det finns inget sätt att kontrollera det. Konventionen öppnar upp för barn under 18 år att byta könsklasser, så från den 1a januari är det tillåtet för Janne 17,5 år. 197 cm lång, vältränad och biffig mot Anna, 153 cm lång och späd. Anna har i de flesta idrotter ett underläge i detta fall. Här måste alla idrottsförbund tänka till. Hur kan vi få till så jämna förhållanden som det går, utan att utsätta barnet för onödigt lidande. Vi måste skapa ett regelverk kring detta för att det inte ska slå fel. Vissa idrotter, så som min egen har ett regelverk som säger en nivå av nmol per kg, för att få tävla i damklass. Ska vi behöva skicka ett barn till ett medicinskt lab för att den ska få idrotta? Det anser jag vara kränkande särbehandling. I så fall ska ALLA barn mätas på samma vis, och det är inte hållbart.

Idrottsprestationen bör mätas där atleterna har liknande förutsättningar.

Idag är de flesta idrotter indelade i könsklasser, dam och herr. Vad jag erfar är det en väldigt dålig jämförelsegrund att basera en prestationsbedömning utifrån vad du har mellan benen. Här måste vi hitta andra bedömningsgrunder. Idag klumpar vi ihop klasser efter ålder och kön vilket ger oss en ofantligt stor skillnad på individnivå. Barn utvecklas så enormt olika. Barnen ska alltså bedömmas prestationsmässigt på samma premisser före och efter pubertet, och det är inte rättvist någonstans. Så är det kanske dags att mäta prestationen på annat vis? Kan vi hitta vägar för att låta barn före pubertet vara en klass, och efter pubertet 2 klasser, och då vill jag inte se herr och dam utan kanske ett system som tar hänsyn till menstruation. Det jag kommit fram till efter ganska lång tids läsande av artiklar så verkar mens ha en betydligt större inverkan på prestationen än vilket kön du har. Jag gissar att den som har mens har dagar i månaden där idrottsprestation inte är något att ens fundera på. De som inte har mens har inte det problemet. De som har mens, kan påverka sin mens med olika preparat, främst preventivmedel, men vad som händer verkar vara olika, men får många så tas toppar ner och dalar blir mindre djupa. Alltså tolkar jag det som att den menstruerande idrottarens möjlighet att prestera på top begränsas av medicin. Jag måste bara poängtera att det här är absolut ingen vetenskap, utan baseras på egna teorier.

Katter kan tydligen tävla i kampsport.

Ämnet har diskuterats flertalet gånger och jag har fått fundera, de flesta säger, män framför allt att det inte går att tävla rättvist man mot kvinna. Jag säger, det gör det visst det, om vi ger atleterna samma förutsättningar. En erfaren tränare av kampsport och bågskytte har sagt att ”En kvinna blir sönderslagen i ringen” Du har självklart rätt om du slänger in Anna mot Janne, men om vi ställer Anna mot Erik, 160 cm lång och liknande kroppsbyggnad som Anna så tror jag kampen blir annorlunda. Anna kommer kanske fortfarande ha nackdelen av att ha mens, men i jämförelsen mens mot 15 cm längre räckvidd torde mens eller inte mens vara en mindre marginal än räckvidden pga kön. Så det är dags att hitta andra bedömningsgrunder än kön och ålder.

Jag är helt öppen för att diskutera ämnet och jag hänvisar diskussionen till min Facebooksida.

LÄNKAR
Barnkonventionen på UNICEF
NEs förklaring på Identitet

[Isa] dysfori, hbtq, livet

Sexuell läggning och könsidentitet

Eftersom vår norm gärna delar in individer i fack, så hamnar jag i HBTQ facket som transperson, oavsett om jag vill eller inte i facket T. Ställer du dig utanför könsnormen hamnar du också där, i facket Q, de övriga i facket knullar med personer av samma kön, vissa med båda binära könen några bara med samma, det är facket H och B. Det här är normen, något som samhället skapar, samhället vill alltså klumpa ihop personer som har en annan inställning till sin kropp än den kropp det har, med personer som knullar andra av samma biologiska kön. Behöver det vara så här? När är fastställd könsidentitet ens viktig? Varför behöver människan veta vilken fysisk kroppsdel den har mellan benen? Människan behöver koppla ihop 2 typer av biologiskt olika könsorgan för att reproducera sig. Det ena organet gör det enklare att stå och kissa än det andra. Samhället anser visst att det här är EXTREMT viktigt.

Jag har en avvikande könsidentitet, jag är född med kromosomuppsättningen XY, gissar jag. Det finns över 20 olika avvikande kromosomuppsättningar runt X och Y kromosomer. Det gissade även läkaren när jag föddes 20 april 1976, på grund av normen och att jag hade det utanpåliggande könsorganet. Så här med facit i hand, nåja inte riktigt facit ännu, men en god bit på väg så anser jag att han hade fel. Så nu tar vi och benar ut lite begrepp. Vi har ett ord som heter KÖN, det är starkt förknippat med organ, identitet och även sport. Sporten biljard och Kön kan vi sluta prata om redan nu, det intressanta är kön och kön, på engelska heter det ”sex” och ”gender”. Det hade vart MYCKET lättare att hantera frågan om vi hade haft skillnad på kön och kön. Om vi börjar med det lätta, KÖN, organet, fiffin, penisen, fittan, kuken eller vad du nu vill kalla den, organet som är till för att reproducera med, kissa med och människan har ju även blivit belönad med ett lustcentra i könet så vi kan ha sex, och de flesta kan njuta av det. Könsorganet är just bara ett organ, medan din könsidentitet är så mycket mer.

Könsidentitet bestämmer du själv, din könsidentitet bygger på fler faktorer än vad begreppet kön som pekar på binär man eller kvinna gör. Könsidentiteten kan du bygga upp av ditt könsuttryck, ditt sociala kön, ditt språkliga kön, ditt juridiska kön och ditt könsorgan.

Könsuttryck
Ditt könsuttryck är hur du själv framställer dig, du väljer själv hur du ser ut, och hur du uttrycker dig, det blir ditt könsuttryck. För många, framförallt äldre transpersoner är könsuttrycket svårt, kroppen är byggd på en hormonuppsättning som ger vissa drag, fel drag hos en binär transperson. Det här går att ändra till viss del, men det är svårt. Vi transpersoner pratar om att passera, det är när vi lyckas presentera ett könsuttryck som avviker från det vi föddes i men som inte uppfattas av den som tittar. För min egen del inträffar det här ibland, ända tills jag öppnar munnen och pratar. Min resa har vart från en ruff skäggig cis man till ett mer feminint kvinnlig uttryck, något jag trivs väldigt bra i. På vägen har jag passerat #beardandboobs till att nu landa i den jag är.

Socialt kön
Ditt sociala kön är hur din omgivning förhåller sig till dig, hur din närmsta umgängeskrets ser dig, hur din bekantskapskrets ser dig, hur din grannskap ser dig, hur samhället du bor i ser dig och så vidare. Ju längre ifrån ditt jag du kommer ju svårare blir det med det sociala könet, om vi bortser från de rövhattar som alltid finns i våra familjer, vänskapskretsar och grannskap som vägrar acceptera dig och din vilja. ”Det finns bara två kön” gastas det ut. Hade du sagt ”Det finns bara 2 juridska kön i Sverige” hade du haft rätt. Fördelen med att komma ut lite längre ut i omgivningen är nya bekantskaper, de som aldrig känt dig som något annat än den du är nu. Du kanske skaffar ett nytt jobb, ny hobby och där kan du vara den du är idag. Det här är en fantastisk känsla, men sen kommer dom här, familjetillställningarna där din familj samlas och där finns det alltid någon som inte riktigt fattat galoppen, använder ditt gamla namn, kommenterar att kläderna inte klär dig, du är finare i byxor än kjol och alla sådana där saker. Det är tillräckligt för att vi ska kastas bakåt, dit vi inte vill vara, där vi mår dåligt och sakta bryter ner oss själva. Vill du vara den som bryter ner en person i din familj? Nej tänkte väl det, se då till att du gör som person vill, och kanske till och med ber om. På min dotters bröllop fanns det EN person som kallade mig vid det namn jag fick av min mamma och pappa, alla andra använde Isaa. Lite som att spela fotboll på en hockeyrink kan jag tycka.

Språkligt kön
Ditt språkliga kön är precis upp till dig själv att sätta reglerna för. Jag själv har gått från att använda hen/den som pronomen till hen/hon, och nu till hon/hen, vilket anges i prioritetsordning. Många gånger har jag fått höra att hen inte är ett ord, hen betyder höna, och hen är så svårt att använda. Att det är svårt att använda och en vanesak, det kan jag köpa, men du måste lära dig, för åter igen, jag gissar att du inte vill vara en rövhatt. I mitt fall, så har jag valt namnet Isaa, Inte Issa, det är en helt annan snubbe i vit klänning och helskägg. Mitt namn uttalas Isa, ett namn som här i Skandinavien anses vara feminint, så vill du inte använda hen, använd hon då. Eller låt bli att använda pronomen. Språket blir lite annorlunda då, men fortfarande korrekt.

Könsorgan
Ditt könsorgan, ditt pinkedon, ditt fortplantningsorgan, är just inget annat än ett organ, om du har ett utanpåliggande eller ditt kön inuti kroppen borde inte spela roll, men här har vi det stora samhällsproblemet, MÅNGA anser att har du ett utanpåliggande är du man, har du ett inuti din kropp är du kvinna, PUNKT, oavsett, de skiter i hur du ser det. DE har rätt. Eller? Här anser jag att vi måste få till en samhällsförändring. Din könsidentitet som bygger på så många mer faktorer borde vara av större vikt att ha i passet än en rad som talar om vad du har mellan benen, men det verkar vara svårt, det verkar vara lättare för samhället att acceptera försämrade samhällsförhållanden för kvinnor och kvinnor som blir ihjälslagna än att acceptera att en transperson får avgöra sitt kön själv.

Juridiskt kön
Det juridiska könet är starkt förknippat med det binära man och kvinna. Ditt juridiska kön är ett ord i ditt pass, en kryssruta i en undersökning, inget mer. Så varför bygger samhället upp normen kring detta? Jag förstår inte, kan du förklara?

Innan jag förstod att jag var transperson var jag också fast besluten om att det bara fanns man och kvinna, men det har förändrats, för att jag har lärt mig nya saker på vägen och accepterat vad jag lärt mig. Jag har lärt mig att det jag ser kanske inte är 100% rätt av min föreställning, men vad gör det? Vad spelar det för roll? Könsidentiteten är så mycket mer än bara ett organ som du gömmer i brallan, eller en kromosomuppsättning som ett lab måste fastställa vilken du har för att du till 100% ska veta. Så snälla, om du orkat läsa så här långt så ber jag dig, försök förklara för de som inte orkade läsa ända hit, hur den personen kan göra världen till en liiiten bättre plats att leva på.

[Isa] dysfori, kroppspositiv, livet

Förändringens tid

Någon har i mitt tidigare liv sagt ”Det enda konstanta är förändringen” och jag är ämnad att hålla med. Just det, du kan ha läst det förr i ett annat inlägg. Under sista halvan av 2019 tog min energi slut, problem med jobb, problem med hjärta och massa skit, vilket gjorde min frånvaro från bloggen lite för långvarig, men det är på väg uppåt. Så jag ska försöka sammanfatta vad som hänt i mitt liv sedan sist.

JOBBET
Sista juli började jag mitt nya jobb, ett jobb som jag kan överleva på, jag tog beslutet att lämna IT-branschen för en stund. Så just nu jobbar jag som förare åt Bzzt, ett nytänkande bolag som kör taxi och bud inne i centrala Stockholm med små elektriska fordon. Fördelen som jag ser i jobbet är att jag kan sätta mitt eget schema. Så jag jobbar 4 kvällar i veckan, oftast onsdag till lördag. Vid sidan av det fortsätter så klart mitt konsultande med de små uppdrag jag valt att ha kvar inom IT och Media. Sommaren med Bzzt var en rätt shysst period, varma kvällar, lite regn, just nu är det kallt och blåsigt, och inte alls trevlig att stå still och vänta på körningar, på något udda vis är jag glad åt att vi inte har -25° just nu.

Vid sidan av jobb och IT har jag öppnat upp för privatlektioner i bågskytte, framförallt inom traditionellt bågskytte. Jag har under hösten gjort klart den högsta nivån av utbildning som Svenska Bågskytteförbundet står bakom, den så kallade HTU utbildningen, högre tränarutbildning. Mitt mål är att åtminstone fylla 1 arbetsdag i veckan på bågskytte framöver. Just nu kör jag privatlektioner med två fantastiska tjejer, och jag arrangerar en tävlingsdag i månaden som vi kallar Söndagstradden, för bågskyttar som pilsiktar. Intresserad? Dra ett mail till archery4all@outlook.com, det kommer mer om det i ett inlägg längre fram.

LIVET
Största förändringen som pågår just nu är väl just livet, mins könsutredning pågår hos Anova och jag står nu i kö för att få träffa psykolog, vilket bör ske här i vår. Väntetiden för att ta ett steg är horribel, 5 – 6 månader mellan möten. Jag börjar mer och mer hitta hem på den feminina sidan av livet, kanske till och med helt och hållet på den kvinnliga sidan. Om vi tänker oss en linjal där 0 är kvinnligt och 30 är manligt och 15 är neutralt så håller jag mig numera helt och hållet på den lägre skalan på linjalen. Mellan 0 och 10 är det dagliga, hamnar jag över 10 kommer könsdysforin med stormsteg, jag mår dåligt, depression, mörka tankar om mig själv. Då får jag ta mig i kragen och jaga ner mig själv på rätt sida linjalen. Så vill du hjälpa mig? Tack, använd då det namn jag själv valt Isaa, inte mitt födelsenamn, det får mig att hamna på felsida linjalen. Använd rätt pronomen, hon eller hen. Hen är för många svårt att använda, men använd hon då, eller undvik pronomen och använd namnet Isaa.

FAMILJEN
Min lilla familj, det är inte många som räknas dit, men en av oss är min dotter Celina, mitt hjärta och mitt allt, som precis gift sig med sin Anton, så familjen har blivit lite större i alla fall. Vi har inte för så lång tid sedan passerat Jul, en högtid som jag inte alls gillar, jag tycker om kärleken och omtanken, men absolut inte det kommersiella med att allt måste köpas. Jag fick en adventskalender av min dotter som hon gjort själv, där hon lär mig liiite teckenspråk. Det här är nog bland det finaste jag fått på länge. Så nu kan jag berätta vad jag heter, vilket persontecken jag har och hälsa tillbaka på andra teckenspråkspratare. Jag fick mitt persontecken av Torbjörn Svensson, söndagen efter min dotters bröllop, och det är tecknet för bågskytte, oväntat? Nja kanske inte. Att lära sig teckenspråk är nog bland det roligare jag försökt lära mig här i livet.

Nyduschad, nyrakad, knallröd i ansiktet och taskigt ljus, men här säger jag i alla fall ”Hej, jag heter Isaa och mitt persontecken är [tecken för bågskytte]”

BÅGSKYTTET
Det idrottsliga bågskyttet har saktats ner lite, jag tränar inte fullt lika mycket pågrund av den hjärtmedicin jag äter för det förmaksflimmer jag haft under några år. I höstas valde jag att gå på medicin då jag inte har några planer att försöka nå en landslagsplats inför 3D EM, då jag helgen efter 3D EM står som huvudarrangör för SM i Tavla utomhus här på Ekerö. Så nu äter jag en form av betablockerare, rödlistad som doping så det skriker om det, men den som lagt dit den har nog aldrig testat. Det här hände mig, min redan ganska dåliga kondition halverades, det blev plötsligt jobbigt att gå till ICA och handla. Adrenalin finns inte, och jag påverkas inte av att utsättas för press, vilket jag är beroende av. Att skjuta en final med direktutslag känns ungefär som att ta beslutet om en ska svänga höger eller vänster i nästa korsning, skittråkigt. Visst, några kanske har fördel av just det, men inte jag. Pulsen får jag knappt upp över 100 slag i minuten vilket gör det svårt att konditionsträna och bränna fett som jag vill göra och kommer att behöva göra. Men jag har träffat en specialist som ska försöka hjälpa mig gå från betablockerare till en annan medicin som förebygger problemet istället för den som nu bara begränsar effekten av flimret. Nu när dotterns bröllop är över påbörjar finliret inför SM, jag har inga större ambitioner förutom att delta, göra mitt bästa, ha roligt och slutföra tävlingen. Det räcker gott just nu. Runt omkring håller jag på att bygga ett projekt archery4all där jag ska försöka hjälpa personer i utanförskap att få en lite bättre livssituation genom idrotten och den relativt snälla sporten bågskytte.

FRAMTIDEN
Vad framtiden ger återstår att se, men det som planeras är min dotters återvändande till Stockholm för att slutföra sina studier, jag ska avsluta min könsutredning och påbörja en kroppsförändringsresa. Jag ska ska skaffa ett nytt jobb, och kanske sätta mig i skolbänken. Följer du med? Det hoppas jag.

Vi ses ❤

[Isa] Okategoriserade

Året är 2020

20 januari år 2020, tjugotalet, tvåtusentjugo eller tjugotjugo, vad säger vi egentligen? Oavsett är vi i framtiden, en tid som ser rätt oviss ut. 16 januari åkte jag bil mot Dalarna, solen sken från en klarblå, ljus vinterhimmel, det var 9 grader varmt. Varmare än en vanlig midsommarafton. Sist jag var i Dalarna i mitten av Januari och solen sken fån en vinterblå himmel var det -25° ute. Något står inte rätt till, vi lever i framtiden och framtiden försvinner ur vår framtid. Ni fattar? 2020 är det år då du slutar gnälla över skatt på plastpåsar och du gör något konstruktivt, gör det du kan, förvänta dig inte att andra ska göra det åt dig för det är ditt jävla ansvar att dina barn och barnbarn får en planet att leva på.

2020 år det år då min dotter kapade de sista ”barn”banden med sina föräldrar. Hon gifte sig den 18 januari med sin Anton, en person hon känt i 10 år. Jag har bävat för denna dag, med skräckblandad förtjusning. Två unga personer gifter sig, blir man och hustru, herr och fru, bilda ett par för ”all” framtid. Jag gissar att jag vart fördomsfull i mina tankar och sett mitt eget misslyckande som att big NONO. Nu är min dotter gift, nu är hon inget barn längre, förvisso mitt barn, men nu är hon mer av ”min allra bästa vän”. Jag kan inte längre spela ut ”pappakortet” och tala om för henne att så här går det till. Nu får jag vackert fråga om lov innan jag ger ”god råd”. Jag hittade en bild från bröllopet som jag bara älskar, den säger allt, allt de paret fått höra från omgivningen, ska ni verkligen gifta er, ni är ju så unga, tänk på att bla bla bla. Fuck You Fördomar!

För att sammanfatta bröllopet så var det Fantastiskt och över min förväntan till fullo. Några små fadäser men det hör till, och inget som inte gick att lösa. Brudparet hade planerat en fantastisk lång weekend, brudföljet träffades redan på torsdagen för gemensam middag och en hockeymatch, hockey, något som både bruden och gummen fattat tycke för de sista året. Själv inmundigade jag en pizza med brudens mor och såg hockeyn på teve. Torsdagen och Fredagen var fyllda av förberedelser, men bara det sista, ingen egentlig panik. På fredagen var det middag för de närmaste på Korstäppans herrgård, en middag i svensk tapas version där du hittade rätter så som toast med kalixrom, och svensk biff med potatis. Fantastiskt gott, något jag rekommenderar att ni testar när ni passerar Leksand. Lördagen inleddes med frukost, och vi gjorde de sista förberedelserna, vid 14.00 började gästerna trilla in till den middag som brudparet bjöd på vid 16.30. De sedvanliga talen höll och brudens far, skulle hålla ett tal, ett helt improviserat tal, med ett förhör för brudgummen då han väljer att ta efternamnet Sand. Mer minns jag inte av talet, kanske finns det filmat, kanske inte. Det är inte viktigt, det viktiga är det som förmedlas, bara massa kärlek. Klockan 20.00 var det dags för vigselceremonin, det hade regnat hela dagen, men strax innan brudparet gick ut övergick regnet från att ösa ner till att faktiskt sluta, vilket vi inte tordes hoppas på. Brudparet hade skrivit en fantastisk ceremoni, men musik, eldkorgar, lycktor och så bjöds det på varm choklad med vispgrädde.

Efter ceremonin bjöds det till fikabuffé, har du aldrig vart på en fikabuffé har du missat något, fika i överflöd, det fanns åt alla, allt från allergier till veganska bakverk, något jag vet att bruden jobbat med i ungefär ett år innan för att testa, smaka och hitta bra recept, framför allt för oss med allergier och veganer. Talen fortlöpte, och jag är glad att ingen höll ett tal för att vara jävlig och pinsam, utan alla tal var fyllda med lyckönskningar och kärlek.

Det gjorde mig så glad att se min dotters vänner, vänner som jag sett växa upp, vänner som funnits med sedan barns ben, plötsligt stod de där, som vuxna individer. Vänner från barndomen, från grundskolan, från gymnasiet, från folkhögskolan. Det var så underbart att de den gemenskapen av vänner. Parets brudfölje, tärnor och marsalker, WOW säger jag bara, ni är fantastiska, och tack för att just ni är vänner med min dotter, och att jag ibland får träffa er.

Fabbe, Malin, Matilda, Linda, Rebecka, Andersson, Sten och Gustav, ni är nu en del av min familj, vara sig ni vill eller inte. Ni gör min dotter hel, fortsätt så!

En till sak som jag faktiskt var sjukt imponerad av var hur Toastmaster paret Matilda och Torbjörn lyckades hålla ihop hela bröllopet, den energin ni gav var helt fantastisk. Matilda en av Celinas nyaste vänner, men också väldigt nära vän, och Torbjörn Svensson, en person som står helt utanför familjen. Torbjörn tillsammans med sina tolkar gjorde ett fantastiskt jobb. Jag är sjukt imponerad av det arbete de gjorde tillsammans, och vilket tillskott ni gjorde till festen.

Länkar
Korstäppans herrgård
Torbjörn Svensson, toastmaster

[Isa] dysfori, kroppspositiv, livet

Det enda konstanta är förändring.

Det enda konstanta är förändringen var ledord som jag först stötte på hos en av mina tidigare arbetsgivare här i Stockholm. Jag är ämnad att hålla med, även på det personliga planet. För 2,5 år sedan visste jag med säkerhet att jag inte var man. Jag passade inte in i den stereotypa bilden av den cis man jag uppfostrat till. Den jag levde upp till i 40 år och bemästrade med bravur. I 40 år spelade jag teater, för er. Jag minns tillbaka på tillfällen där teatern övergått till vad jag idag ser som lögn, vilket jag skäms för. Jag har aldrig haft för avsikt att ljuga, men det är ju det jag gjort. Jag har ljugit för mig själv genom att undangömma mitt riktiga jag. Situationer i dåvarande livet där jag upprätthållit illusionen blir en lögn. Jag vet att jag dömer mig själv hårt, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra.

Uffe och Rune, herrarna av talesättet det enda konstanta är förändringen finns kvar i minnet och de kommer alltid finnas där. För 2,5 år sedan kom jag ut som icke-binär. Jag ställde mig då utanför mansnormen, men den fanns där och jag klädde mig i den ibland, mina kläder blandades, herrkläder med damkläder. En top istället för en t-shirt, ett par byxor med hög midja istället för jeans. Idag är hela min garderob utbytt. Det finns inga herrkläder i den. Tidigare svängde jag på skalan om noll är man och 10 kvinna, mellan 1 och 9. Numera sedan jag vågar ta plats pendlar jag mellan 6 och 10. Oftast mellan 7 och 10. Alltså övervägande kvinnligt och jag trivs så jävla bra. Jag har dock vissa steg till att ta, som jag behöver göra. Jag behöver ”ta mark” i mitt eget sinne att kunna hitta mig själv i vikingahobbyn igen. Att hitta mig själv och kunna stoppa undan den matcho snubben och hitta den jag kan vara.

[Isa] livet

Jag svajpade höger

Sist jag gav mig ut i svajparträsket gjorde jag det för en oventenskaplig undersökning, jag aktiverade män på svajparappen. Av 10 stycken som jag fick kontakt med skickade 8 (åtta) en dickpick skickad till mig oönskad inom 5 seriösa meddelanden. Innan jag ens visste vad personen heter. De andra två var också idioter, men avfärdades då av andra anledningar. Det var då jag stiftade ordspråket ”Män är idioter fram tills dess de bevisar motsatsen”. Att bevisa motsatsen borde inte vara någon raketforskning. Det borde inte vara svårare än att skriva:
– Hej, jag heter [insert common name]
– Vad har du för dig idag?
– Vad har du för intressen
– Hur ser din familje och förhållande situation ut?
– Vill du ta en fika?

Om du vill framstå som en vettig människa ska du INTE börja med att skicka en bild på din kuk, din kuk ser ut som en kuk gör, visst dom skiljer lite, men en kuk är en kuk är en kuk. Jag behöver inte se den. Jag valde att avaktivera min profil.

För någon vecka sedan aktiverade jag den igen, fick några träffar och hittade en person som verkade vettig, jag fick hans namn, han mobilnummer, och namnet jag fick var kopplat till ett swishkonto med samma namn, så den verkade åtminstone inte vara ett trollkonto. Vi har växlat några meddelanden, ett tiotal per dag kanske, han har sökt kontakt via samtal, men jag har inte kunnat svara då jag vart upptagen av annan människa i min närhet. I förra veckan fick jag se bilder från hans pappas föräldrahem, ett översvämmat Lagos i Nigeria. han berättade ett det var kris i hemmet, allt var förstört och de behövde försöka rädda huset. Han skickade över 8 bilder på ett översvämmat samhälle. Tragiska bilder att se, människor utan hem, trasiga byggnader och sjuka människor. Jag beklagade och sköt dessa åt sidan men jag reflekterade dock över att några av bilderna såg lite för bra ut för att vara tagna av en person med mobilkamera i ett översvämmat samhälle. Tänkte inte så mycket mer på det för ens i förrgår, då kom frågan:

Snubben vill låna pengar, alla bidrag välkomnas. Det är inte första gången jag stöter på detta, dock första gången jag pratar med någon som faktiskt är bosatt i Sverige, där jag fått namn och ett telefonnummer.

Med dessa uppgifter har jag nu personen fullständiga namn, adress och personnummer. Jag vet vart han jobbade förra året och jag vet att han bor ensam i sin lägenhet i Högdalen, inte att han bor med sin familj och därför inte kan ses hemma hos honom. Jag har stött på det här några gånger, så jag spelar med. Jag har frågat hur mkt han behöver, och 20 – 30 000 kr behövs, men han poängterar fortfarande att alla bidrag är välkomna. Spelet fortsätter och jag sa till honom igår att jag skulle sälja av lite kryptovaluta.

När frågan om att ”låna” pengar dök upp så började jag kolla upp bilderna lite närmare eftersom jag hade fått känslan av att det inte var egentagna bilder. Jag fastnade för denna bild, den var enkel att komma ihåg hur den såg ut.

Jag gjorde ett bildsök på google: Google Bildsök
På 7:e raden dyker bilden upp, den är publicerad i New York Times 2018. Länk till artikel. Jag scrollade lite till och hittade några fler publicerade bilder av de jag fått. Det här gjorde mig lite ledsen igår när jag hittade bevisen på att ännu en man är ett arsle, och vill utnyttja personer. Jag har under morgonen spelat med lite i samtalet och talat om att jag nu har sålt ett par bitcoins. 2 bitcoins är idag ungefär 158 100 kr. Han blev glad och jag frågade om jag kunde swisha. Det kunde jag, så han upprepade åter igen sitt mobilnummer. Jag orkade inte trolla bort honom utan jag har nu avslutat chatten med detta:

Han är nu anmäld till WhatsApp, Tinder och Polisen. HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT INTE VARA ETT ARSLE?

Det här är tredje gången jag blir utsatt för något liknande. 1:a gången var det en spansk kille som skulle börja plugga I Stockholm, till sjuksköterska. Detta avslöjades då han blandade ihop 2 skolor. Han gav mig sitt startdatum, och vart han skulle gå. En dag, någon dag innan startdatum fick jag ett meddelande om att han satt på flygplatsen och hans kort inte fungerade, planet gick om 30 min och att han inte skulle få tag i något nytt kort, dock hade han ett kort som var kopplat till ett konto med för lite pengar så han behövde låna pengar till biljetten. Då hade jag möjlighet att låna ut pengar, men anade ugglor i mossen, så jag ringde till den skola där han skulle börja. Det fanns ingen med det namnet som skulle börja, och de som skulle börja började inte för ens 6 veckor senare.

Andra gången det hände blev jag svajpad av en ”amerikansk mäklare” Jätte trevlig snubbe, fick trovärdiga bilder, snacka med hans polare på högtalare osv, så en dag var det dags att be om lånet, för att få ihop en mångmiljonaffär. Han behövde 150 000 svenska och min vinst skulle bli 150 000 dollar. Så då vart det tack och hej då där med. Här kanske jag missade årets affär, vem vet, han var dessutom snygg.

Så kära man, om du orkat läsa detta, det är inte svårt att bevisa att du inte förtjänar ordspråket ”Män är idioter fram tills dess de bevisar motsatsen”. Vi kan väl åtminstone ta en fika innan du ber mig om pengar, och skicka inga dickpics innan jag bett om det.

[Isa] bågskytte, dysfori, livet

Thors 3D, en hållpunkt i min utvecklingsresa

Idag var det tredje gången jag stod på prispallen på Thors 3D i Sigtuna. För tredje året i rad tar jag med mig en bronspeng hem. Sigtunas tävling är en jättefin tävling med vackra vyer, tävlingen går över gravfält och öppna fält och en del fin gammal skog. Tävlingen brukar vara en av de svårare på året, långa håll och ganska små poängzoner att skjuta på. Jag gillar det skyttet, men det är långt ifrån alla som står pall för det mentalt. Bommarna kommer ganska ofta när avstånden sträcks ut. Jag gick runt dagen med en bom, som jag sköt på banans största vildsvin, och det var inte ens långt håll, men men det är sånt som händer.

För tre år sedan hade jag nyss kommit ut som icke-binär. Jag hade precis tagit steget att färga håret, ojj vilket steg det var. Från råttfärgat till lila, då med blond nacke. Känslan att vara ute och kunna vara sig själv var euforisk, jag pushade mina gränser, långt utanför mina komfortzoner. Jag har lila hår, jag har maskara, jag hade långa naglar, jag äger världen. Allt var nytt, även det som var gammal blev nytt, hur gjorde jag, hur skulle jag bete mig. Hur gjorde jag förut. Tankarna spökade, ofta på annat än bågskytte. Jag gick på helspänn, vad skulle andra säga, tänk om någon säger något, hur ska jag bemöta det? Ska jag bemöta det? Jag var sjukt osäker. Ingen inom bågskyttet visste om min könsdefinition och mitt pronomen.

2017. Jonas, den nyss utkomne icke-binära bågskytten. Den 21:a oktober det här året bytte jag namn till Isaa. På bilden från vänster: Robert Antman, Henning bagge, Jonas Sand

Förra året stod jag på pallen igen, lite mer synligt förändrad. I min egna värld har jag tagit ENORMA kliv, ”shit jag är så feminin så att öronen trillar av” känndes det som. Håret är fortfarande lila, maskaran finns där, och jag har skaffat mig en skjuttröja som är obekvämt tight. Från att skjuta i en säck till något som i min dåvarande värld känns som ett ormskinn. Byxorna jag bär var det mest feminina jag visste, dom är ju faktiskt köpta på avdelningen som butiken anser vara för kvinnor. Jag mår avsevärt mycket bättre som människa under denna tävling än året innan. Saker faller sakteliga på plats, utåt syns det inte så mycket, men inombords känns det. Bara att ta steget att börja bära kläder som är tightare på kroppen, att bära kläder som visar mer kroppsformer. På bilden här nedan syns tydliga bilder av en den bh jag har på mig. Vad ska folk säga, vad ska folk tycka. Varenda blick känns, varenda blick känns som om den klär av en in på bara mässingen. Kännslan som finns här är på väg åt rätt håll. Allt känns rätt, jag har gjort rätt val.

2018. Isaa Sand tar bronset, inte Jonas. På bilden från vänster: Lasse Höök, Henning Bagge, Isaa Sand

I dag är den sista dagen på den här eran, den har vart ganska kort, men i morgon börjar den medicinska vägen till att bli den jag vill vara. Idag har jag skjutit med gott självförtroende, jag vet vem jag är och vart jag är på väg. Jag känner inte längre av blickar och jag går inte på helspänn för att lyssna och leta efter vad och om folk pratar om, för att se om det är mig dom pratar om. Det gör jag inte längre. Jag är stolt för den jag är, jag är stolt över mitt val att leva, jag är stolt över mitt val att fortsätta idrotta. I dag bär jag inte ett enda klädesplagg som är inköpt på en avdelning vad butiken anser vara för män. Skorna kommer från en butik som inte skiljer på män eller kvinnor, men mina 45or får tyvärr sällan plats i skor med mer färg, som hittas på avdelningen som butiken anser vara för kvinnor. Min skjuttröja är tight, den visar min kroppsform, den knappt existerande, men i alla fall. Mina bröst syns, min mage med. Brösten håller med lite hjälp den storlek jag framöver vill ha för att känna mig rätt. Ögonbrynen är plockade, eyelinern knivskarp, maskaran perfekt, håret lagomt ruffsigt, byxor med hög midja och utökad vidd nertill. Figurnära skjuttröja och hårband.

2019. En glad och positiv Isaa Sand, nöjd med sin prestation. På bilden från vänster: Lennart ”Burken” Carlsson, Robert Antman och Isaa Sand

I morgon klockan 08.30 har jag mitt första besök av många på Anova på Nya Karolinska. I morgon börjar den resa som ska skapa den jag vill vara. När kroppen inte stämmer med vad huvudet tycker skapas något som kallas dysfori, och i morgon påbörjas den livslånga behandling som motverkar dysforin. Nästa år, när jag åter igen intar pallen på den högra sidan kommer det inte ha hänt särskilt mycket i den synbara förändringen, jag räknar med en väntan på 2 – 3 år innan jag kommer någonvart. I morgon presenterar jag de 5 punkter som orsakar mig dysfori, för en överläkare med specialistinriktning på psykiatri hos Anova, sen får vi se vart det leder.

Det jag vet i alla fall är att Ekerö IK – Bågskytte har lika många pallplatser som Wij Bågskyttar har från Ockelbo, Ortviken – Sundvall har en och Stockholms BK har varsin.

[Isa] livet

Greta har blivit ett verb

Alla vet vem Greta är, Greta har blivit ett verb. Att tänka på miljön har jag hört nämnas som att greta lite ”Du kan väl greta lite istället för att köpa en extra påse”. Detta hördes sägas av en tonåring till sin mamma på ICA Tappström på Ekerö. Jag tycker Greta är fantastisk, hon gör ett fenomenalt bra jobb. Jag är för dåligt insatt i den faktiska betydelsen av alla forskningsresultat som det pratas om, så det tänker jag inte ta ställning till eller prata om, men det Greta gör i min syn som är fantastiskt är att hon ökar medvetenheten. Vi behöver bli medvetna om vår konsumtion av plast och fossila bränslen, vi behöver hålla ett öga på batteritillverkningen och vi behöver hålla koll på vart ifrån vi får vår el till våra elbilar. Att ladda sin elbil vila ett dieseldrivet aggregat är fortfarande bättre än kolkraft från Tyskland.

2014 fanns det 311 miljoner ton plast i våra hav. Plasten ska inte finnas där, den skadar 600 marina arter som samtliga riskerar att dö ut. 2050 kommer det vara mer plast i våra hav än det finns fisk. 99% av alla havsfåglar kommer ha ätit plast, vilket de flesta dör av. I sverige återvinner vi 45% av den plast vi förbrukar, vart tar resten vägen?
(Källa: https://www.hsr.se/fakta/fakta-om-skrap/plast-ett-stort-problem-i-vara-hav )

Bensinupproret 2.0 rasar över Sverige, idag den 10 maj har den 313 tusen medlemmar som alla är förgrymmade över priset på bensinen. Jag förstår att landsbygden drabbas, utan vår landsbygd så kan inte städerna överleva, det blir ingen matproduktion. Ingen kommer odla de svarta plastlådorna du köper på ICA med kött i (ironisk mening). Hur svårt ska det vara att skattereducera landsbygden på drivmedel, bor du på landet, då menar jag inte Ekerö, utan på riktiga landet där det går 2 bussar om dagen kan gott få en skattereduktion, vi andra som åker bil för vårt höga nöjes skull, för att vi är lata och bekväma, vi kan gott betala 20 kr per liter. Här på Ekerö går bussarna under dagtid uppskattat var 10:e minut in till Bromma. Det finns ingen anledning att vi ska ta bilen om det inte är för att slippa lukten av apelsinen som skalas, näsan som petas eller samtalet som är för högt. Visst finns de dom som har problem med busstrafiken, att den är för dålig, det håller jag med om och busstrafiken behöver förbättras för att bilresandet ska minskas, en kostnad staten måste ta under några år för att bevisa att det lönar sig att resa kollektivt.

Har du valt att bo bortanför bussförbindelserna här ute på Ekerö så var det ditt val, men som kompensation så får du skattereduktion redan idag om resan är tillräckligt lång, eller om det förkortar din restid tillräckligt, denna reduktion kunde skatteverket lätta lite på istället för att strama åt den. Nu när bensinen börjar närma sig 17 kr per liter börjar till och med jag fundera i banorna, kan det samåkas, kan jag välja andra transportmedel och så vidare. Oftast går det, det tar lite mer tid, men du slipper köra bil, du slipper parkeringsavgifter, du slipper oroa dig för lapplisorna och du får framförallt tid att ringa din gamla mamma, eller ringa det där samtalet som aldrig blir av. På en månad har du spart ihop så att du kan köpa dig ett par shjysta hörlurar till din telefon, brusreducerande och superbra mick, så pass bra att din bussresa blir tyst, och den du pratar med uppfattar knappt att du sitter på en buss.

Det finns mycket vi kan göra för att ta hand om vår planet, men framförallt för att vara rädda om våra djur och natur. Är vi rädda om naturen så kommer vi få en win win situation. Mycket bra är på gång, men utvecklingen går lite långsamt, vi ser en utveckling av vätgasbilar, tanka vätgas och få ut elektricitet och vatten. Du kan läsa lite mer här:
https://www.bytbil.com/nyheter/svenska-supertekniken-kan-sla-ut-elbilar-17813
Nya solceller som är genomskinliga som glas, vilket gör att alla fönster kan bytas ut till energiproducenter. Lär mer här: http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/08/genombrott-for-genomskinliga-solceller Så mycket är på gång i horisonten, så vad gör du för att vara snäll mot miljön? Det här lovar jag att göra:
– Jag ska minska min plastförbrukning
– Jag ska återvinna mer plast
– Jag ska göra smartare resor genom samåkning
– Jag ska åka mer kollektivt
Så vad ska du göra? Kommentera här i bloggen eller på Facebook.

[Isa] livet

Fick mina kläder från shein.se

För ett tag sedan, närmare bestämt den 20 april beställde jag kläder från shein.se och jag lovade att jag skulle visa upp resultatet, så här kör vi. Byxorna jag blev förälskad i kunde jag tyvärr inte ha runt magen, men det åtgärdas, så bild kommer senare.

En vit ribbad top, tanken med denna är att jag ska kunna ha den de dagar då jag inte kan hålla efter min kroppsbehåring. Den är lite mer genomskinlig än vad bilden påvisar. Storleken är rätt, så tyvärr blir den lite i kortaste laget, men eftersom jag drar mer på bredden så blir det så.

Jag har en kärlek för nättröjor så jag blev bara tvungen att köpa denna hoodie i nät. Storleken är bra och jag finner sömmarna helt ok för priset. Den funkar bra med den vita toppen under och den fungerar även bra utan. Utan topp är den riktigt bekväm trotts strukturen i tyget.

Jag är nöjd med köpen och ser fram emot att kunna komma i byxorna. Det fattas 2 cm så det jobbar jag bort. Så ännu så länge är jag helt nöjd med shein.se